Bloggajan blokki - Blockad

Writer's block.

Puolen vuoden ajan olen julkaissut keskimäärin 22 postausta kuukaudessa, 5½ postausta viikossa. Nyt tuntuu ensimmäistä kertaa pitkään aikaan siltä, ettei minulla ole mitään sanottavaa. Päässä on kyllä asioita mistä haluaisin kirjoittaa ja luonnoksista löytyy yli kymmenen postausaihetta. Joko minulla ei ole aikaa istua alas ja kirjoittaa näistä aiheista tai jos yritän, ei ajatus kulje tai tekstiä synny.

On asioita joista haluaisin tänne avautua mutta tunnen blogimaailmaa tarpeeksi tietääkseni, että kaikkea ei kannata kertoa. Bloggaajana olen mielestäni rehellinen ja avoin mutta samalla haluan pitää jonkinlaisen rajan sen kanssa mitä tänne julkaisen. Blogiani lukee kuitenkin päivittäin monta sataa minulle täysin tuntematonta ihmistä ja näiden joukkoon mahtuu ikävä kyllä myös niitä vähemmän mukavia tyyppejä. Olen aina halunnut pitää blogin kommentoinnin avoinna kaikille, myös anonyymeille. 99% blogiini tulevista kommenteista ovatkin asiallisia ja kivoja, mutta sitten on eräs (eräät?) henkilö joka on ottanut asiakseen kommentoida samalla tunnistettavalla tyylillä anonyymisti joka toiseen postaukseen. En tiedä mitä tässä on takana. Halu näpäyttää ja nolata? Katkeruus tai kateus? Viha tai halu tuottaa pahaa mieltä? Oma huono olo ja epävarmuus? Olen ottanut sen linjan, etten enää julkaise tällaisia anonyymikommentteja. Osaan ottaa kritiikkiä vastaan mutta tiettyjä kommentteja en todellakaan osaa ottaa vakavasti saati näe tarvetta vastata niihin kun takana on (luultavasti) yksi ja sama henkilö joka ei uskalla kommentoida omalla nimellään.

Under ett halv års tid har jag skrivit i snitt 22 inlägg i månaden, 5½ inlägg i veckan. Nu för första gången på länge känns det som att jag inte har nåt att säga. Jag har många idéer och saker som jag skulle vilja skriva om men antingen har jag inte tid eller sen när jag väl sitter ner och försöker skriva vet jag inte vad jag ska skriva.

Det finns saker som jag skulle vilja berätta er men jag känner bloggvärlden tillräckligt nog så att jag vet att det inte är så smart att dela med sig allt. Själv tycker jag att som bloggare är jag öppen och ärlig men samtidigt vill jag ju ha en gräns vad jag skriver här och inte. Flera hundra läsare klickar sig in i bloggen varje dag, dom flesta känner jag inte alls och tyvärr så finns det alltid några skitstövlar bland alla guldkorn. Jag har alltid velat att alla kan kommentera, också anonyma. 99 % av alla kommentarer som jag får i min blogg är trevliga men sen finns det en (eller fler?) som skriver en bitter kommentar med samma stil i varannan inlägg. Jag vet inte vad som ligger bakom detta. Kanske vill hen förödmjuka eller knäppa till? Eller är bitter eller svartsjuk? Hatar mig eller helt enkelt bara vill göra mig ledsen? Är själv missnöjd med sitt liv eller osäker? Jag har bestämt att jag ska inte publicera såna här kommentarer längre. Självklart kan jag ta emot kritik men det finns vissa kommentarer jag inte kan ta seriöst eller ser någon poäng att svara på när det är (förmodligen) en och samma människa som inte vågar kommentera med sitt eget namn.

Nyt on avautuminen avauduttu. Ei mun oikeasti ollut tarkoitus tästä asiasta valittaa sillä en yleensä ole se bloggaaja joka selittelee tekemisiään tai ottaa nokkiinsa kommentoinnista. Anonyymikommentointi tulee olemaan mahdollista myös jatkossa ja jokaisella on oikeus mielipiteeseen. Tämä on kuitenkin minun blogini ja haluan pitää kokonaisuuden positiivisena ja rakentavana. Jos sinulta ei löydy muuta sanottavaa kuin katkeraa piikittelyä etkä uskalla sanoa sitä omalla nimelläsi, pidä jooko tällainen kommentti omassa päässäsi. ;)

Så, det var det. Egentligen skulle jag inte klaga om det här, jag är inte den bloggaren som förklarar sig eller blir sur över kommentarer. Också i fortsättningen kommer det vara möjligt att kommentera anonymt och alla har rätt till en åsikt. Men det här är min blogg och jag vill att helheten är positiv och uppbyggande. Så om du inte har något annat att säga än en bitter, sur kommentar och inte vågar säga det med ditt eget namn så kan du hålla den kvar i ditt lilla huvud. ;)

Näitä kuvia katsottuani halusin kertoa myös teille kuinka kiitollinen ja onnellinen olen siitä, että saan kuulua "Team Maaike"-tiimiin. Maaiken omistajasta on tullut minulle erittäin hyvä ja rakas ystävä - melkein varaäiti. Maaike on kehittynyt todella paljon samalla kun myös jokainen meistä sen ratsastajista on kehittynyt. Saan paljon kiitosta omasta hyvästä ratsastuksestani ja tunnollisuudestani. Kissa se kiitoksella elää ja niin edelleen... :) Muutama vuosi sitten en osannut edes haaveilla tällaisesta tilaisuudesta! Meillä on yhdessä tiiminä todella mukavaa ja ratsastamme samalla tyylillä. Kummallakin on omat heikkoutensa ja vahvuutensa juuri sopivissa mittasuhteissa niin, että täydennämme toisiamme. Uskallamme antaa toisillemme rehellistä palautetta, jakaa sekä onnistumiset että epäonnistumiset ja myös minun mielipidettäni sekä toivomuksiani kuunnellaan sekä arvostetaan. Tunnen oikeasti olevani tärkeä osa kokonaisuutta enkä vain se välttämätön paha joka auttaa kattamaan tallivuokran.

Tiedän varsin hyvin oman tasoni ratsastajana ja sen, etten todellakaan ole mikään maailman taitavin. Siitä huolimatta olen päässyt näinkin "pitkälle", ilman omaa hevosta tai edes virallista vuokrahevosta. Liikutettavia hevosia olisi enemmän kuin itselläni on aikaa! Oikea asenne, nöyryys, rehellisyys sekä tunnollisuus ovat tärkeitä ominaisuuksia tällaisena sijaisratsastajana, liikuttajana, apukätenä mitä minä milloinkin hevosen omistajalle olen.

När jag såg dessa bilder ville jag berätta också till er hur tacksam och lycklig jag är över att jag får vara med i Team Maaike. Maaikes ägare har blivit en väldigt god och kär vän till mig - lite som en låtsasmamma. Maaike har gått framåt samtidigt som alla vi hennes ryttare har blivit bättre. Jag får mycket positiva kommentarer om min goda ridning och noggrannhet. Och bara för några år sen kunde jag inte ens drömma om en sån här möjlighet! Vi har det väldigt trevligt som ett team och vi rider ganska likt varandra. Båda har vi våra svagheter men tillsammans kompletterar vi varandra. Vi vågar vara ärliga åt varandra, ge ärliga kommentarer och delar med oss både det goda och dåliga. För första gången känner jag mig som en viktig del av helheten och inte bara den nödvändiga medryttaren som får ta allt skit.

Jag vet mycket väl hur jag är som ryttare och att jag inte är något nära fullkomlig. Trots det har jag kommit så här pass "långt", utan egen häst eller ens en officiell medryttarhäst. Det är faktiskt så, att jag blir hela tiden erbjuden att rida fler hästar än vad jag har tid med! När man har rätt inställning, är ödmjuk, ärlig och noggrann så blir man uppskattad som medryttare/skötare/vad som helst.

Kesä on (melkein) täällä, lomafiilis alkaa jo nostamaan päätä ja elämä on suurimmaksi osaksi mukavaa. ;) Ehkä senkin takia jutut kuivuvat kasaan. Haluatteko te auttaa ja kertoa mitä te haluaisitte lukea tai nähdä? Erikoispostauksia, tietynlaisia kuvia, videoita, tarinoita, treenaamista, Ruotsia tai ruotsia, you name it.

Sommaren är (nästan) här, semesterkänslan smyger på och livet känns trevligt för det mesta. ;) Kanske precis därför känns det som att det inte finns något att skriva om. Vill ni hjälpa mig och berätta vad ni skulle vilja läsa om eller se? Specialinlägg, en viss typ av bilder, videos, historier, träning, Sverige eller svenska, you name it.