"Life is a fairy tale. But to see it, you must open your eyes."
Pitkäaikainen haaveeni toteutui vihdoin. Sitä sanotaan, ettei suutarin lapsella ole kenkiä ja sellaista on usein myös meidän valokuvaajien elämä. Mietin todella usein hienoja kuvia ottaessani, että voi kun joku ottaisi myös minusta ja Maaikesta tällaisen kuvan. Tottakai olen iloinen ja kiitollinen niistä kuvista mitä mieheni ja kaverit minusta ottavat. Mutta se ei aina riitä perfektionistille.
Olin siis todella innoissani kun saimme sovittua, että kollegani tulee ottamaan minusta ja Maaikesta kuvia. Hän on työskennellyt sivutoimisena valokuvaajana jo vuosikymmenen ja vaikka hänen tyylinsä poikkeaa omastani todella paljon, pidän hänen kuvista todella paljon. Sain juuri nämä kaksi kuvaa Facebookin messengerissä ja oli ihan pakko julkaista ne paitsi Instagramissa, myös täällä blogin puolella. Olen ehkä vähän liikaa hätähousu sillä laatuhan näissä on kärsinyt aika paljon kun ne pieninä FB-kuvina nyt sain... En vaan malttanut odottaa näiden näyttämistä! Ja arvatkaa maltanko odottaa loppuja kuvia...
Jag har redan länge haft en önskan. Man brukar säga att skomakarens barn går i de sämsta skorna, och så är också fallet med en fotograf. Jag tänker ofta när jag tar bilder att åh, tänk om nån skulle ta en sån här bild på mig och Maaike. Visst är jag för evigt tacksam och glad över dom bilderna min man och mina kompisar tar på mig. Men det räcker inte alltid för en perfektionist.
Så gissa hur taggad jag var när vi bokade en fotografering med min kollega. Han har jobbat som en fotograf vid sidan om redan ett bra tag och även om hans stil är något helt annorlunda än min, så gillar jag hans bilder väldigt mycket. Jag fick dom här två bilderna skickade till mig via Facebook messenger och självklart la jag upp dom på Instagram, och så vill jag självklart visa dom till er här på bloggen. Kanske har jag lite för bråttom, kvalitén är ju inte på topp på dessa när jag har fått dom förminskade via FB... Men jag orkade inte vänta! Och gissa om jag orkar vänta på resten av bilderna...
Jag har redan länge haft en önskan. Man brukar säga att skomakarens barn går i de sämsta skorna, och så är också fallet med en fotograf. Jag tänker ofta när jag tar bilder att åh, tänk om nån skulle ta en sån här bild på mig och Maaike. Visst är jag för evigt tacksam och glad över dom bilderna min man och mina kompisar tar på mig. Men det räcker inte alltid för en perfektionist.
Så gissa hur taggad jag var när vi bokade en fotografering med min kollega. Han har jobbat som en fotograf vid sidan om redan ett bra tag och även om hans stil är något helt annorlunda än min, så gillar jag hans bilder väldigt mycket. Jag fick dom här två bilderna skickade till mig via Facebook messenger och självklart la jag upp dom på Instagram, och så vill jag självklart visa dom till er här på bloggen. Kanske har jag lite för bråttom, kvalitén är ju inte på topp på dessa när jag har fått dom förminskade via FB... Men jag orkade inte vänta! Och gissa om jag orkar vänta på resten av bilderna...
Uuu hienolta näyttää! *.*
SvaraRaderaKohta tulee lisää!
RaderaWAU!
SvaraRadera:)
RaderaIhania Kuvia! Laitoin sulle muistaakseni jo viimeviikolla s-postia, mutta en tiedä oletko niitä lukenut/onko mulla joku väärä s-posti? :)
SvaraRaderaKiitos! :) Se on blogisähköpostini jota en katso kovin usein, kiitos muistutuksesta! :)
Radera