Hoppkurs, day 1

Hehheh, se olis kuulkaas estekurssin ensimmäinen päivä takana! Ja tiedättekö mitä, mä hyppäsin ihan oikeita esteitä, ihan oikeaa rataa. Wau, en olisi kyllä uskonut. :D

Haha, då har man överlevt första dagen av hoppkursen! Och vet ni vad, jag hoppade faktiskt riktiga hinder och en riktig bana. Wow, skulle inte trott det. :D

Mä en ole pahemmin käynyt tuolla meidän tallin ratsastuskoulun puolella, joten käytännöt ja hevoset ovat mulle ihan vieraita. No, löysin nimeni listasta ja hevosen kartasta. Ja mitä löytyikään karsinasta? Pieni haflingerponi! Apua, oli ensimmäinen ajatukseni. :D Viimeisin ratsastus haflingerilla ei päättynyt ihan niin onnellisesti, olin silloin Kreetalla ja hevonen osoittautui melkoiseksi pukkikoneeksi jonka ansiosta pääsin maistelemaan rantahiekkaa. No ei se nyt ollut ainoa syy miksi olin vähän huvittunut hevosvalinnasta - tämä oli tuskin hevoskokoinen ja sen painoraja on listan mukaan 65 kg. Itsehän olen melkein 175 cm pitkä ja painan alasti aamulla 64 kg, varusteet päällä huomattavasti enemmän. Oli pakko varmistaa opettajalta ettei tässä ollut käynyt virhe, mutta ihan oikea hevonen mulle oli laitettu. No, ei kun hauskanpitoon. ;)

Jag har typ aldrig riktigt besökt ridskolan på vårt stall så stallsysslorna och hästarna är ju helt främmande för mig. Men det var inte så svårt att hitta lappen med mitt namn på kartan såg jag var hästen står. Och vad var det som väntade på mig? En liten haflingerponny! Hjälp, det var min första tanke. :D Sist jag red en haflinger gick inte så bra, det var på Kreta och hästen var en riktig rodeohäst som kastade av mig när vi galopperade på stranden. Men det var inte den enda orsaken att jag tyckte det var lite lustigt. Den var ju typ en D-ponny och enligt listan så var viktgränsen för den 65 kg. Jag var tvungen att kolla med läraren att det inte hade blivit nåt fel. Jag är ju ändå nästan 175 cm lång och väger 64 kg på morgonen när jag är naken, sen när jag tar på mig alla kläder och all utrustning blir det ju betydligt mycket mer. Men nej, allt var i sin ordning och jag hade rätt häst. Så det var bara att ha roligt. ;)

Tyyppi oli siis haflingerhevonen (tai poni), tamma ja nimeltään Grevinnan. Aika söpö tapaus, muistutti todella paljon suomenpienhevosta. Mä en niinkään näistä raskaista roduista syty, mutta ihan symppis ja suloinen tamma tämä oli.

Hästen var alltså en haflingerhäst (eller ponny), ett sto och den heter Grevinnan. Ganska söt, den såg lite ut som en finsk häst. Jag är inget större fan av kraftigare hästar, men visst var hon ändå gullig.

Alkuverkassa G onnistui kompastumaan ja mulla naksahti niska aika kovaan ääneen. Hetken jännitti kävikö pahemmin, mutta ei onneksi. Kipu tosin yltyi ratsastustunnin kuluessa, mutta pärjään kuitenkin ilman särkylääkettä joten eiköhän tämä tästä.

I framridningen lyckades G snubbla och jag knäckte min nacke i sambandet med det. Ett tag var jag lite orolig att det hade hänt nåt allvarligt, men det kändes helt okej. Dock så blev den stelare efter ett tag och gör lite ont nu, men jag klarar mig än så länge utan smärtstillande så jag tror jag överlever.

Ihailkaa. :D
Siitä on jo reilu kolme vuotta kun viimeksi kisasin koulua. Muistanko ihan väärin vai ovatko Suomen koulukirjaimet erilaiset? Miten mä ikinä opin muistamaan nämä ruotsalaiset... No mutta älkää niihin keskittykö, vaan itse ratapiirrokseen! Tajuaako siitä mitään? Hypättiin tuollaista M:n muotoista rataa. Paljon kaarteita. Verkkaesteenä tultiin neloseste oikeassa kierroksessa, sille käännettiin ennen M:ää joten aika tiukka kaarre tuli, ainakin näin kokemattomalle ja vieraalla hevosella. Meillä meni ekat hypyt vähän miten sattuu, ratsu ei ihan ollut messissä tai sitä notkeinta sorttia mutta kolmannella kerralla päästiin oikein kunnialla yli.

Njut! :D
Det är över tre år sen jag sist tävlade i dressyr. Minns jag helt fel eller visst skiljer sig bokstäverna från de finska? Hur i hela världen kommer jag nånsin komma ihåg dom här svenska... Men koncentrera inte på dom utan min fina banskiss! Fattar man något av den? Vi hoppade en bana som var formad som bokstaven M. Mycket svängningar! Vi började med att hoppa hinder nummer fyra i höger varv och man vände till dem före M så det blev en ganska tajt kurva där, speciellt för en nybörjare som jag och med en främmande häst på toppen av det. De första två hoppen blev lite dåliga när hästen inte var riktigt med eller den smidigaste sorten, men tredje gången gick det bra.

Ensimmäisellä kerralla rataa ratsastaessa esteet olivat ristikoita. Ajattelin vaan, että onpas tämä kivaa ja helppoa. Tai no helppoa ja helppoa, sain olla tiukkana että G laukkaa eteen. :D No sitten kun opettaja sanoi mitä korkeuksia laittaa kullekin ratsukolle, niin vähän järkytyin kun hän sanoi että me tullaan G:n kanssa rata 70 cm korkeudella. Apua, millon mä olen viimeksi hypännyt niin isoja esteitä? Varmaan kolme vuotta sitten. Tai viisi. Hui! No, G kielsi ensin ykköselle vaikka tultiin hyvällä laukalla. Ja sen jälkeen kakkoselle. Perkale! Aloitettiin koko rata alusta ja tällä kertaa mä ratsastin, ja mokoma lihapulla vaan lensi esteiden yli. Wau! Ennen omaa suoritusta jännitin niin paljon, että sydän hakkasi mutta radan aikana onnistuin pitämään pään kylmänä enkä edes tajunnut esteiden olevan niin isoja (joo naurakaa pois mutta isoja ne oli mulle :D). Vähän meinasin välillä unohtaa hengittää, hups.

Grevi oli ihan hauska tyyppi, tosin vähän rasittava, sellainen pikkuponin tapainen. En saanut sitä kunnolla läpi ja se yritti oikoa todella paljon kaarteissa ja puskea lapa edellä läpi. Hyvin sain sen kyllä heräämään, varmaan sillä samalla kerralla kun itsekin heräsin ja lopetin matkustelun. Tämä estekurssi on siis neljä perjantaita putkeen kestävä, joten ensi perjantaina jatkuu sitten. :)

Nyt mulla on niskat vähän hellinä, mutta eiköhän se tästä. Huomenna mulla on tiedossa parin hevosen valokuvaaminen, toivottavasti ei sada vettä ettei tarvitse perua.

Första gången vi red banan igenom var hindren bara små kryss. Jag tänkte bara att oj, det var ju kul och lätt här. Eller lätt och lätt, jag fick vara väldigt noga med att G galopperar framåt. :D Sen när läraren berättade vilka höjder var och en skulle hoppa blev jag lite chockad när hon sa att jag och G ska hoppa banan på 70 cm höjd. Hjälp, när har jag sist hoppat så stora hinder? Typ tre år sen. Eller fem. Hjälp! G vägrade på första fast vi kom bra fram till hindret. Och efter det vägrade hon också på tvåan. Prkle! Vi fick börja om och nu red jag ordentligt fram så att köttbullen bara flög över hindren. Wow! Jag var så nervös när jag väntade på min tur att mitt hjärta bara bultade. Men när jag väl var på banan kunde jag hålla mig hyfsat lugn och tänkte inte ens på att hindren var så stora (visst, skratta bara, men dom var stora för mig :D). Ibland glömde jag bort att andas...

Gravi var en trevlig häst, dock lite jobbig, så där småponnyaktig. Jag fick inte henne riktigt igenom ordentligt och hon försökte gena i varje kurva. Men jag lyckades åtminstone väcka henne, tror hon vaknade samtidigt som jag och när jag slutade att bara resa med. Den här hoppkursen är alltså fyra fredagar i rad, så nästa fredag fortsätter det. :)

Nu har jag lite ont i nacken men jag tror det går över. Imorgon ska jag göra fotoprojekt med några hästar, hoppas att det inte regnar så att man slipper avboka det.